Handleden är inte en enskild led utan ett komplex av flera leder som tillsammans låter handen vinklas i nästan alla riktningar samtidigt som den behåller kraft och stabilitet vid grepp. För yrkesgrupper som arbetar med händerna – från massageterapeuter till kirurger – hör handledens anatomi till den mest kliniskt relevanta i hela kroppen.
Anatomi och läge
Handleden består av två huvudleder: den radiokarpala leden mellan radius och den proximala raden av karpalben (os scaphoideum, os lunatum och os triquetrum), samt den midkarpala leden mellan den proximala och distala raden av karpalben (os trapezium, os trapezoideum, os capitatum och os hamatum). Ulna når inte direkt ledytan utan är separerad från karpalbenen av en broskskiva, discus articularis (TFCC, triangular fibrocartilage complex), som även överför kraft och tillåter viss rörelse på ulnasidan.
Leden stabiliseras av ett flertal ligament på handryggs- och handflatsidan samt på radial- och ulnarsidan, vilka tillsammans styr rörelsen mellan de åtta smala karpalbenen och förhindrar överrörelse.
Rörelseomfång
| Rörelse | Normalt rörelseomfång |
|---|---|
| Flexion (palmarflexion) | 0–80° |
| Extension (dorsalflexion) | 0–70° |
| Radialdeviation | 0–20° |
| Ulnardeviation | 0–40° |
Funktion
Handledens rörelser finjusterar handens position och vinkel så att fingrarna kan arbeta effektivt, oavsett om uppgiften är ett kraftfullt grepp eller ett precisionsgrepp. Genom att kombinera flexion/extension med radial- och ulnardeviation kan handen nå nästan vilken vinkel som helst mot underarmen, samtidigt som handledens ligament håller ihop de åtta små karpalbenen så att kraft kan överföras stabilt från underarm till hand vid till exempel stöd på händerna.
Palpationsguide
- Processus styloideus radii – det benutskott man känner på tumsidan av handleden, sitter något längre distalt än motsvarande på ulna.
- Processus styloideus ulnae – benutskottet på lillfingersidan, tydligt framträdande vid pronation.
- Tabatière anatomique (anatomiska snusdosan) – fördjupningen på handryggens tumsida mellan senorna från m. extensor pollicis longus och brevis; os scaphoideum palperas i botten och ömmar här vid misstänkt fraktur.
- Os pisiforme – det lilla, rörliga benet på handflatans ulnarsida, lätt att känna som en distinkt “knapp”.
Snabbfakta
| Fakta | Detalj |
|---|---|
| Typ av led | Sammansatt ellipsoidled (radiokarpal + midkarpal) |
| Ingående ben | Radius samt åtta karpalben i två rader |
| Rörelseriktningar | Flexion/extension samt radial-/ulnardeviation |
| Särskilt skört ben | Os scaphoideum – dålig blodförsörjning, läker långsamt vid fraktur |
Vanliga besvär och skador
- Karpaltunnelsyndrom – inklämning av nervus medianus i karpaltunneln, ger domningar och stickningar i tumme, pek- och långfinger.
- Distal radiusfraktur (Colles fraktur) – en av de vanligaste frakturerna överhuvudtaget, uppstår ofta vid fall mot utsträckt hand.
- Skafoideumfraktur – fraktur på os scaphoideum som lätt missas på röntgen och riskerar läkningssvikt på grund av benets bristfälliga blodförsörjning.
- TFCC-skada – skada på broskskivan på ulnarsidan, ger smärta vid rotation och belastning av handleden.
Vanliga frågor
Varför är skafoideumfrakturer så svårläkta?
Os scaphoideum får sin blodförsörjning huvudsakligen från ett kärl som går in i benets distala del och försörjer resten retrogradt. En fraktur, särskilt genom benets mittdel eller proximala del, kan därför skära av blodtillförseln till en del av benet och leda till fördröjd läkning eller avaskulär nekros.
Vad är skillnaden på den radiokarpala och den midkarpala leden?
Den radiokarpala leden bildas mellan radius och den proximala raden av karpalben, medan den midkarpala leden ligger mellan den proximala och den distala raden av karpalben. Tillsammans står de båda lederna för handledens totala rörelseomfång, med ett ungefärligt bidrag om 50/50 vid flexion och extension.
Varför når inte ulna ledytan mot karpalbenen direkt?
Ulna är något kortare än radius vid handleden och åtskiljs från karpalbenen av broskskivan TFCC. Den här konstruktionen skyddar leden och tillåter samtidigt viss rörelse och kraftöverföring på ulnarsidan utan att själva benytan sliter mot karpalbenen.
Från kunskap till klassrum
Handledens rörelser hänger nära samman med underarmens rotation i armbågsleden. Att studera båda lederna tillsammans i en fysisk modell ger en tydligare bild av hur hela armens rörelsekedja samverkar.