Här samlar vi grundläggande anatomiska termer som ofta används inom anatomi, rörelselära och klinisk undersökning. Ordlistan är tänkt som ett snabbt uppslagsverk för dig som studerar till läkare, sjukgymnast/fysioterapeut, naprapat, kiropraktor eller massör – och som ett komplement till våra fördjupande artiklar om skelett, muskler, leder samt senor och ligament.
Riktningstermer och kroppsplan
Anatomisk grundställning – Referensläget som alla anatomiska riktningstermer utgår från: stående, ansiktet framåt, armarna nedåt med handflatorna vända framåt.
Proximal – Närmare bålen eller en strukturs ursprung, t.ex. är armbågen proximal om handleden.
Distal – Längre bort från bålen eller en strukturs ursprung, t.ex. är handen distal om armbågen.
Medial – Närmare kroppens mittlinje.
Lateral – Längre från kroppens mittlinje, mer åt sidan.
Anterior (ventral) – Beläget på kroppens framsida.
Posterior (dorsal) – Beläget på kroppens baksida.
Superior (kranial) – Beläget högre upp, närmare huvudet.
Inferior (kaudal) – Beläget längre ner, närmare fötterna.
Superficiell – Nära kroppsytan.
Djup (profund) – Längre in i kroppen, längre från huden.
Sagittalplan – Delar kroppen i en höger och en vänster del.
Frontalplan (koronalplan) – Delar kroppen i en främre och en bakre del.
Transversalplan (horisontalplan) – Delar kroppen i en övre och en undre del.
Rörelsetermer
Flexion – Böjning; vinkeln i en led minskar.
Extension – Sträckning; vinkeln i en led ökar.
Abduktion – Rörelse bort från kroppens mittlinje.
Adduktion – Rörelse mot kroppens mittlinje.
Medial rotation (inåtrotation) – Rotation av en extremitet mot kroppens mittlinje.
Lateral rotation (utåtrotation) – Rotation av en extremitet bort från kroppens mittlinje.
Pronation – Vridning av underarmen så handflatan vänds nedåt, eller fotens invärtes rullning vid gång.
Supination – Vridning av underarmen så handflatan vänds uppåt.
Cirkumduktion – Cirkelformad rörelse som kombinerar flexion, extension, abduktion och adduktion.
Dorsalflexion – I fotleden: rörelse där fotens ovansida förs upp mot underbenet.
Plantarflexion – I fotleden: rörelse där foten pekar nedåt, bort från underbenet.
Inversion – Rörelse där fotsulan vänds inåt.
Eversion – Rörelse där fotsulan vänds utåt.
Elevation – Rörelse uppåt, t.ex. att lyfta axlarna.
Depression – Rörelse nedåt, t.ex. att sänka axlarna.
Protraktion – Rörelse framåt, t.ex. att skjuta skulderbladet framåt.
Retraktion – Rörelse bakåt, t.ex. att dra ihop skulderbladen.
Opposition – Rörelse där tummen förs mot fingertopparna.
Grundläggande anatomiska begrepp
Origo – Muskelns ursprungspunkt, oftast den mer stillastående fästpunkten. Se t.ex. Bicepsmuskeln.
Insertio – Muskelns fäste vid den ände som rör sig mest vid kontraktion.
Agonist – Muskeln som utför huvudrörelsen.
Antagonist – Muskeln med motsatt funktion mot agonisten.
Synergist – Muskel som hjälper agonisten att utföra eller stabilisera en rörelse.
Innervation – Vilken eller vilka nerver som försörjer en muskel eller ett område med nervsignaler.
Plexus – Nervflätning, ett nätverk av sammanflätade nervfibrer, t.ex. plexus brachialis till armen.
Dermatom – Hudområde som försörjs sensoriskt av en specifik spinalnervrot.
Myotom – Muskelgrupp som styrs av en specifik spinalnervrot. Se Ryggraden för mer om spinalnerver.
Epifys – Ett rörbens ändstycke.
Diafys – Ett rörbens mittparti, eller skaft.
Metafys – Övergångszonen mellan epifys och diafys.
Tillväxtzon (epifysplatta) – Broskskikt hos barn och unga där benet växer på längden.
Periosteum – Bindvävshinna som täcker benets yttre yta.
Kompakt ben (cortex) – Den täta, hårda yttre delen av ett ben, till skillnad från det porösa spongiösa benet inuti.
Vävnader och strukturer
Ligament – Bindväv som förbinder ben med ben och stabiliserar leder, t.ex. främre korsbandet.
Sena (tendo) – Bindväv som förbinder muskel med ben och överför kraft, t.ex. hälsenan.
Ledkapsel – Bindvävshölje som omsluter en led.
Broskvävnad (cartilago) – Elastisk stödjevävnad som bland annat täcker ledytor.
Bursa (slemsäck) – Vätskefylld säck som minskar friktion mellan vävnader, t.ex. under senorna i rotatorkuffen.
Fascia – Bindvävshinna som omger muskler, muskelgrupper och organ.
Skelettmuskel – Tvärstrimmig muskel fäst vid skelettet, som styrs viljemässigt.
Muskelbuk – Den centrala, köttiga delen av en muskel mellan origo och insertio.
Fascikel – Bunt av muskelfibrer inuti en muskel.
Kollagen – Protein som ger struktur och draghållfasthet åt bindväv, senor och ligament.
Kliniska undersökningstermer
Palpation – Undersökningsmetod där man känner med händerna för att bedöma vävnad, ömhet eller rörlighet.
Range of motion (ROM) – Rörelseomfång; hur stor rörelse en led, t.ex. knäleden, kan utföra.
Kontraktur – Bestående förkortning eller stelhet i muskel eller led som begränsar rörligheten.
Hypermobilitet – Onormalt stor rörlighet i en led.
Krepitation – Knastrande eller knäppande känsla eller ljud vid rörelse i en led.
Referred pain (överförd smärta) – Smärta som upplevs på en annan plats än där den bakomliggande vävnadsskadan finns.
Triggerpunkt – Överkänsligt område i en muskel som kan ge lokal och överförd smärta.
Stabilitetstest – Klinisk provokationstest som undersöker en leds eller ett ligaments stabilitet, t.ex. Lachmans test för det främre korsbandet.
Från kunskap till klassrum
Vill du fördjupa dig ytterligare? Utforska våra artiklar om skelettet, muskler, leder samt senor och ligament, eller se de anatomiska modellerna hos SweHealth för att koppla teorin till praktiken.