Armbågsleden (articulatio cubiti) är inte en enda led utan en sammansatt led där tre separata ledytor delar samma ledkapsel. Den här konstruktionen låter armbågen både böjas/sträckas och rotera underarmen, två helt olika rörelser i en och samma anatomiska enhet.
Anatomi och läge
Armbågsleden består av tre delleder inom en gemensam ledkapsel: den humeroulnara leden (mellan trochlea humeri och incisura trochlearis på ulna), som fungerar som ett gångjärn och står för flexion och extension; den humeroradiala leden (mellan capitulum humeri och caput radii); och den proximala radioulnara leden (mellan caput radii och incisura radialis på ulna), som möjliggör pronation och supination av underarmen tillsammans med motsvarande led vid handleden.
Leden stabiliseras av ligamentum collaterale ulnare på insidan och ligamentum collaterale radiale på utsidan, samt av ligamentum anulare radii som håller caput radii på plats mot ulna under rotationsrörelsen.
Rörelseomfång
| Rörelse | Normalt rörelseomfång |
|---|---|
| Flexion | 0–150° |
| Extension | 0° (viss översträckning förekommer normalt hos vissa) |
| Pronation (handflatan nedåt) | 0–80–90° |
| Supination (handflatan uppåt) | 0–80–90° |
Funktion
Armbågsledens huvuduppgift är att justera avståndet mellan hand och kropp genom flexion och extension, samtidigt som pronations- och supinationsrörelserna låter handen vända handflatan uppåt eller nedåt utan att hela armen behöver rotera i axelleden. Den här kombinationen gör armbågen central för i stort sett all finmotorik och kraftutveckling i handen, från att lyfta föremål till att skruva en skruv.
Palpationsguide
- Epicondylus medialis humeri – det tydliga benutskottet på insidan av armbågen, urspring för underarmens böjarmuskler.
- Epicondylus lateralis humeri – motsvarande benutskott på utsidan, urspring för sträckarmuskulaturen, ömmar vid tennisarmbåge.
- Olecranon – ulnas spets, känns tydligt på baksidan av armbågen när den är böjd.
- Caput radii – palperas strax distalt om laterala epikondylen; går att känna rotera under fingret vid pronation/supination.
- Sulcus nervi ulnaris – fåran bakom mediala epikondylen där nervus ulnaris löper yt-ligt, känt som “musikkänslan” om man stöter i den.
Snabbfakta
| Fakta | Detalj |
|---|---|
| Typ av led | Sammansatt led: gångjärnsled + hjulled, tre delleder i en kapsel |
| Ingående ben | Humerus, ulna och radius |
| Rörelseriktningar | Flexion/extension samt pronation/supination |
| Viktigaste stabilisatorer | Ligamentum collaterale ulnare och radiale |
Vanliga besvär och skador
- Tennisarmbåge (lateral epikondylit) – överbelastningsbesvär i sträckarmuskulaturens senfäste på laterala epikondylen.
- Golfarmbåge (medial epikondylit) – motsvarande besvär i böjarmuskulaturens senfäste på mediala epikondylen.
- Armbågsluxation – urledvridning, vanligast bakåt, ofta efter fall med utsträckt arm.
- Kubitaltunnelsyndrom – inklämning av nervus ulnaris i sulcus nervi ulnaris, ger stickningar i lillfinger och ringfinger.
Vanliga frågor
Varför räknas armbågen som tre leder i en?
Humeroulnarleden, humeroradialleden och den proximala radioulnarleden delar samma ledkapsel och ledvätska, men har olika ledytor och funktioner. Tillsammans kallas de därför en sammansatt led (articulatio composita) även om de anatomiskt är tre distinkta ledytor.
Vad är skillnaden mellan pronation och supination?
Supination innebär att handflatan roteras uppåt (som när man bär en sås-skål), medan pronation vänder handflatan nedåt. Rörelsen sker genom att radius roterar runt ulna, dels i armbågens proximala radioulnarled, dels i motsvarande distala led vid handleden.
Varför gör det så ont om man stöter i armbågens “musikkänsla”?
Nervus ulnaris löper mycket ytligt och oskyddat i sulcus nervi ulnaris bakom mediala epikondylen. Ett slag direkt mot nerven ger därför omedelbara, strålande stickningar ner i under-armen och lillfingret.
Från kunskap till klassrum
Armbågsledens rörelser drivs av muskler som bicepsmuskeln och tricepsmuskeln. Att se hur ledytorna i en fysisk modell samspelar gör det lättare att förstå varför just den här leden är så känslig för överbelastningsskador.